Ursprungligen publicerad den 16 april 2020

Scenariot inleddes med det radiomeddelande som gick ut från TT i samband med krigsutbrottet, finns via följande länk. 

Det är bara ett par dagar efter Krigsutbrottet i september 1939. I den stressade och lätt kaotiska situationen arbetar fänrik Carl-Henric Hastfer (spelad av Jonas) vid sitt skrivbord på högkvarteret. Till sin hjälp har han, den enligt Carl-Henric, hopplösa Clarence Bjerken (spelad av Magnus). Carl-Henric har tillsammans med i stort sett alla som arbetar inom mobiliseringen att allt är kaos de där första dagarna efter krigsutbrottet.

Mitt i stressen och pressen ringer telefonen:

Det visar sig vara Carl-Henrics gamla skolkamrat från Sigtuna allmänna läroverk; Claes Palme. Claes vill att Carl-Henric ska komma och besöka honom på Ånga gård utanför Nyköping. Carl-Henric hör tydligt att vännen är stressad och oroad. Carl-Henric tvekar inte utan beordrar den tveksamme Bjerken att börja packa.

Väl på Ånga får Carl Henric och Clarence veta att släkten Palme vill ha hjälp att föra sina släktingar Voldemart och Elli von Knierem i säkerhet över Östersjön från Lettland. Paret von Knierem befinner sig på släktgodset Skangal tio mil nordöst om Riga.

Carl-Henric, som den adelsman han är, ser det hela som en ren hederssak och accepterar. Han och Clarence tar sig tillbaka till Stockholm, skaffar en (hyfsat sjöduglig) båt, vapen och proviant för den hemliga resan som dock visar sig inte vara så hemlig.

Journalisten och, sedan en tid tillbaka, författaren August Brandell (som spelas av Tomas) får nämligen någon dag senare av det märkliga och lite obehagliga utrikesrådet Ludvig van Born i uppdrag att alliera sig med Hastfer och Bjerken samt att spionera på dessa. I potten ligger en möjlighet för August att återupprätta sitt dåliga rykte efter en av hans många kvinnoaffärer. När de ska ge sig av med båten dyker Brandell upp och utger sig för att även han arbeta för familjen Palme. Våra tre hjältar börjar sin båtfärd ut på ett ovanligt dimmigt Östersjön. Maktkampen mellan Hastfer och Bjerken kring valet av väg över Östersjön gör att man blir upptäckta av ett svenskt kustfartyg. Efter inspektion tvingas gruppen avstå 500 riksdaler i muta för att få fortsätta. På natten är fartyget dessutom nära att köra in i en minlinje, båten skadas allvarligt och den ”yrkesmässiga” lagning som Carl-Henric gör, gör varken till eller från. Besättningen lyckas precis ta sig i land innan båten kapsejsar. Man befinner sig nu i ett obetydligt lettiskt fiskeläge som förefaller övergivet.

I en lada gör sällskapet en obehaglig upptäckt. 13 döda personer ligger huller och buller runt en lastbil. Dörren är reglad från insidan och inga tecken på strid finns. Gruppen stålsätter sig och tar sig med hjälp av lastbilen till Skangal, släkten Palmes släktgård.

Väl där är det en febril aktivitet. Eftersom den sovjetiska armen ständigt trakasserar de boende har man bestämt sig för att överge gården i samband med att det äldre paret överförs till Sverige. Gruppen lastar in paret i lastbilen och reser mot kusten och den båt som de har fått nys om.

Väl till sjöss drabbas man av en fruktansvärd storm som driver båten till en liten kobbe. På håll ser man en liten flicka som står i vattnet med en stormlykta. På ön finns det i princip ingenting mer än ett gistet skjul byggt av vrakdelar och en samling strandtallar.

Clarence tar ombord flickan som av allt att döma verkar vara skeppsbruten. Hon tas om hand av fru von Knierem i ruffen och hörs inte av under resten av resan. 

Väl framme vid Ånga hör rollpersonerna ett fruktansvärt skrik. De rusar ner i ruffen och finner en makaber syn. Fru von Knierem sitter upptryckt mot väggen och på andra sidan ruffen ligger ett skelett klädd i trasorna av en klänning liknande den som den lilla flickan var klädd i. 

Här lämnar vi våra hjältar för denna gång…