Ursprungligen publicerat den 4 juni 2020
Arbetet med vår gemensamma fantasyvärld Aidun går vidare:
Kartan har uppdaterats med lite mer detaljerade regionala kartor där vägar, floder och mindre byar finns. Det där detaljerade perspektivet där dagsmarschen blir ett centralt begrepp är mycket viktigare än de stora övergripande kartorna. I en verklig medeltida miljö var det inte många som hade någon som helst uppfattning om den stora världen men inom ett par mils omkrets hittade man som i sin egen ficka.
Vi jobbar på delvis olika sätt med att redogöra för hur kontinenten Aidun och dess olika folk har utvecklats genom de årtusenden som vi rör oss kring.
Det som kan vara svårt med att skriva historia till rollspelsvärldar är att man vill gå in i för många detaljer så att utrymmet för flexibilitet minskar men vi hoppas kunna lägga oss på en rimlig nivå.
Vi har valt två delvis olika settings för världen. Tomas som skriver på den tidiga historien har valt en lite mer high fantasy inspirerad värld där gudar och besvärjare tävlar om makten med varandra men där gudarnas makt börjar avta. Gudarnas kamp har mot slutet av den andra tidsåldern börjat ersättas av människornas kamp mot varandra. Krig och konflikter involverande de olika lorderna pågår samtidigt som folket försöker leva sina liv.
Daniel som kommer att spelleda i den fjärde tidsåldern har valt det tidigmedeltida Europa som inspirationskälla. Ett döende kejsardöme sätts i konflikt med nya uppkommande statsbildningar. En svag kungamakt som bygger sin makt på personliga relationer träder fram och det blir nödvändigt att skapa ett feodalt system för att kunna organisera krigsmakten och kontrollera det egna territoriet. Samtidigt utmanar en växande monoteistiskt religion gamla gudabilder och gammal gudstro och utvecklas till en stark maktspelare med internationella förgreningar.
Under historiens framväxande träder riken fram, blomstrar och går under. Mäktiga män och kvinnor gör stordåd men glöms bort igen eller utvecklas till myter och legender som lever kvar i människors berättelser och föreställningar. Det här sättet att liksom skriva och spela rollspel retrospektivt är oerhört stimulerande och att hela tiden undvika att så att säga stänga historien är verkligen en utmaning.
No responses yet