Ursprungligen publicerat den 29 september 2020
Arbetet med att skapa ett rollspel i Aron Sorkins West Wing-miljö går vidare
Många rollspel har regler för hur äventyrarna administrerar ett landområde eller regler för fältslag och andra storskaliga händelser men oftast tappar rollspelet sin charm här. Varför ska spelarna bilda en grupp och ge sig ut och jaga efter troll och få blåskatarr i någon skogsdunge när de kan sitta bekvämt tillbakalutade i sina länsfåtöljer på behagligt avstånd från varandra och röka sina söndagspipor?
Själva rollspelandet blir mer frånvarande, perspektivet förvandlas från här och nu till mer långsiktiga beslut och planering. Det blir sammanfattningsvis mycket svårare att rollspela det som händer. Rollspelet övergår i viss mån till att bli ett brädspel. Samtidigt vimlar det ju i dessa sammanhang av stora och viktiga beslut och situationer som skulle kunna lämpa sig för rollspel.
Men hur gör man då när hela spelet kommer att handla om de här stora perspektiven? Jo man skalar helt enkelt bort det mesta av det och ersätter det med brädspelsliknande inslag och fokuserar på det som gör den här TV-serien så himla bra!
Men vad består då den speciella West Wing-känslan av och vad är det för något som vi ska försöka fånga i vårt spel? Jag har satt upp ett antal premisser som jag tycker är essentiella för känslan i TV-serien och som jag vill återskapa i spelet:
1. Dialogen
Den karaktäristiska snabba dialogen där karaktärerna pratar snabbt och faktarikt med varandra. Dialogen ska gärna framföras genom de ikoniska ”Walk and Talk”-scenerna. Här följer ett litet illustrativt exempel från det absolut första avsnittet på den känsla man vill fånga:
2. Den fria världens ledare är frånvarande
Den huvudkaraktär som syns nästan minst i West Wing är faktiskt presidenten. Det beror delvis på att handlingen från början var tänkt att cirkulera runt Rob Loves karaktär (talskrivaren Sam Seaborn) men serien kom snabbt att ändra karaktär och Love valde också att lämna produktionen i förtid. Den här frånvaron gör att de seniora medarbetarna oftast pratar om presidenten i tredje person och utgår från att deras råd kommer att bli verklighet.
3. Frånvaron av politik
Trots att TV-serien handlar om politik så är själva politiken i form av förslag, budgetsiffror och anslag och annat ganska frånvarande. Som exempel tror jag bara att det finns en konkret budgetsiffra med i hela försa säsongen av West Wing och det handlar om att presidenten (Bartlett, spelad av Martin Sheen) gissar rätt på frågan om hur stort budgetunderskottet förväntas bli. Serien fokuserar istället på relationerna och det sociala spelet kring politiken.
Allra tydligast blir detta när det kommer till utrikespolitiken som ofta bara ”händer” i bakgrunden. Man får känslan av att presidenten är på besök när han då och då kommer ner i taktikrummet i källaren under West Wing.
Självklart kan inte ett spel om politik vara fritt från politik men det ska inte vara det politiska fotarbetet som står i fokus utan snarare karaktärerna och deras samspel.
4. Absolut makt
Som medarbetare till ”den fria världens ledare” har man tillgång till resurser och möjligheter som övergår mycket av det som präglar vardagen för andra politiska företrädare i världen. Detta skapar såklart ett enormt självförtroende vilket verkligen märks på karaktärerna i TV-serien. Den här känslan av ansvar och makt ska fås fram i spel.
5. Parallella arbetsprocesser
Karaktärerna i West Wing har alltid milt uttryckt ”många bollar i luften” ofta finns det en huvudhandling som ett avsnitt fokuserar på men parallellt pågår det arbete med andra ärenden som kommer och går. Att hela tiden ha sidouppdrag och plottar som
6. Tiden som går
Karaktärerna i West Wing har inga vanliga kontorstider. Tidiga morgnar och sena kvällar är vardag och man får känslan att världen utanför Västra flygeln bara väntar på att presidentens medarbetare ska göra sitt jobb. Går ingen någonsin hem från jobbet i USA frågar sig alla som tittar?
Näsa uppdatering kommer att handla om hur det här ska tas ner och omvandlas till konkreta regler.
No responses yet