Cornelius – Prolog
Cornelius vaknade med ett ryck. Lukten av blod hade tagit honom tillbaka till medvetandet.
– Vi behöver blod, väste en röst i hans huvud medan han satte sig upp. Han tittade sig omkring och försökte lokalisera sig. De små pupillerna vidgades till max när han tog in det mörka rummet, de svällande musklerna på hans armar började pulsera när han tryckte ut blod i kroppens alla lemmar.
– Det har skett ett mord i det här rummet. Hihihihi. Jag tror att du är mördaren, sa en ny röst som skrattade hysteriskt. Den påminde om hans dödliga mor. Har jag inte dräpt min mor, frågade han sig medan hans mor hest skrattade i hans bakhuvud. Med en kraftansträngning ignorerade han henne.
Han befann sig i en husvagn. Den var mörklagd med svarta sopsäckar uppklistrade över alla dess fönster. Interiören var sönderslagen, bord och bänkar pulveriserade till flisor, alla kökets attiraljer utdragna och söndertrasade eller krossade. Hans blick fastnade på en väggkalender. November 2020. Hans senaste minne var från maj 2018. Hade hans psykos varat i över två år?!?
På golvet låg resterna av en människa. En naken ung man med halsen snittad från käke till käke. Blodfontänen hade varit magnifik. Husvagnens tak var sprayat av mannens röda livskraft. Vilket slöseri, tänkte Cornelius och följde mönstret med blicken. Det liknade en drake som vrålade i eld.
Någon hade skrivit obegripliga budskap med svart färg på väggen:
Kungen har anlänt från östern. Han bar ett barn i sin famn. Ett pojkbarn som bär namnet Lucifer
På motstående vägg stod:
Dra inte ner mig i din smuts. Jag är för evigt, för evigt, för evigt, för evigt
Det låg en tom, använd sprayburk på golvet intill den döde mannen och Cornelius tittade på sin hand. Hans pekfinger var svart som färgen på väggen.
– Snacka, snacka, snick snack, av alla snackare snackar du värst. Tripp trapp trull, världens bästa knull. Vem våldtog vem?
Han var tillbaka. Rösten som Cornelius kallade Poeten. Den farligaste av alla farliga röster. Han hade varit tyst länge nu. Inte länge nog.
Cornelius lyfte händerna till sitt huvud. Hans måste få dem att tystna. Han måste tänka. Darrande fattade han ett beslut och gick ned i en planka med vänster hand och höger fot i golvet. Med precision återfick han kommando över sin tankar och långsamt sjönk han in i en djup meditation. Så koncentrerad att rösterna i hans huvud förvandlades till dunkla otolkbara budskap. Som viskningar i fjärran och ersattes av ett tjut lika intensivt som en ihärdig mistlur. Poeten protesterade mest av alla. Försökte tränga igenom det brus som påminde om en gnisslande maskin.
– Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiieeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiyyyyyyyyyy
– Ville, valle, villervalla, alla kallar mig Ville. Din lille pille
– Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiieeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiyuuuuuuuuuuuuuu.
– Villa, stilla, pilla pung, gilla tunga, lugna lunga, hunga hunger, stilla hunger
– Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii. Poetens röst drunknade äntligen i det ihärdiga tjutet.
Han blev stående i sin enhandsplanka. I minuter, kanske timmar, natten utanför flöt bort. I tidig morgondimma, innan gryningen, vaknade Cornelius ur sin dvala. Hans överkänsliga sinnen kände en kvinna närma sig när hon var mer än tusen steg bort. Totalt ljudlöst reste han sig ur sin djupa position och med smidiga rörelser och på nakna fötter smög han ut ur husvagnen, ut i den svala natten. Lukten av henne var så stark att hans näsborrar vibrerade och hungern, odjuret inom honom, reste sig likt en tsunami. På mjuka, tysta fötter dansade han fram. Han sprang likt en forsande urkraft i skogen mot sitt byte. Han kunde inte se henne, men han kände hennes närvaro lång väg. Luktade henne, den underbara doften av pulserande blod. Han fann henne och smög sig på henne bakifrån. Hon märkte honom inte förrän han låste henne i ett grepp. Höll henne stilla och viskade hypnotiskt lugnande ord i hennes öra. Med erotiska rörelser blottade han hennes strupe. Hon andades häftigt. Den andra handen smekte hennes fylliga bröst innanför koftan. Två fingrar nöp henne hårt i ena bröstvårtan. Hon stönade. Sekunden innan han skulle sätta sina grova huggtänder i hennes halspulsåder blev han smärtsamt medveten om att någon betraktade honom.
Han avbröt sig mitt i rörelsen och spanade sig omkring. En gammal kvinna, insvept i en lång kamomillröd dräkt stod under en enorm ek och betraktade honom stilla. Hans grepp om bytet lossade något.
– Vem är du, frågade Cornelius med dämpad röst.
– Det är dags, knorrade kvinnan. Bytet som satt fast i hans grepp gjorde ett försök att ta sig loss men Cornelius höll kvar henne. Hon gnällde, ljudet av hennes protest stegrades. Han tystade henne med sin starka hand.
– Dags för vad?
– Din mästare kallar på dig. Kvinnan närmade sig långsamt.
– Min mästare är död, svarade Cornelius.
– Din mästare kan inte dö.
– Han är försvunnen. Cornelius bände upp armen på bytets rygg. Hon gnydde av smärtan samtidigt som hennes kropp vred sig allt häftigare.
– Din mästare kan försvinna när han vill och återkomma när han vill, sa kvinnan. Nu kallar han på dig. Det är dags. Nu var hon alldeles intill honom.
Cornelius bröt nacken av sitt sprattlande byte med ett brutalt knyck. Han tycktes oberörd och höll slappt i hennes kropp under den sista fäktande dödsdansen.
– Du är bara resultatet av en hallucination, väste han. Rösten vibrerade. Han kunde inte kontrollera den.
– En väldigt verklig hallucination, viskade den gamla kvinnan och lade sin hand på hans panna. Den rynkiga handen var iskall.
– Åk till Stockholm. Jag väntar på dig, sa en bekant röst i Cornelius huvud.
Om du orkat läsa hit har du kanske förstått att Cornelius är Malkav och han är rätt vilse i tillvaron. Han är född i en förmögen familj i Örebro men drabbades av återkommande depressioner och ångestattacker. Han skulle aldrig kunna leda familjeföretaget och medan hans yngre syster uppfostrades till att ta över som VD kom Cornelius att finna en väg ut ur sin mentala ohälsa genom martial arts. Hans far köpte en dojo åt honom och han började undervisa i kampsport samtidigt som han använde meditationen för att vägleda ungdomar till mental hälsa genom andlighet och det kontrollerade våldet.
Han invigdes av en Malkav som var ”förföljd” och behövde en livvakt. Cornelius misstänkte länge att hans mästare i själva verket fantiserat ihop sin förföljare men plötsligt försvann mästaren under mystiska omständigheter. I hans frånvaro bröt Cornelius egen schizofreni ut ordentligt och under flera år drog han runt i en enda lång psykos. Genom att hitta tillbaka till andligheten lyckades han till slut få rösterna under kontroll.
Han minns inget av åren som gått, de är en enda lång minneslucka och nu kommer han till Stockholm i jakt på sanningen om sin mästare och sin egen bakgrund. Till utseendet och fysiken är han oerhört atletisk men också skabbig, lite som en uteliggare eller en ung man som lyssnade på grunge skulle ha sett ut på 90-talet. Hans personlighet är utåt vänlig, andlig, älskvärd och lite timid. Lite som en absurt vältränad och dödlig pastor.
Vinjett
Jag har vant mig vid rösterna i mitt huvud. De talar till mig konstant men numera kan jag nästan alltid bortse från deras dunkla budskap. Och alltid när jag befinner mig i sällskap med andra intelligenta varelser. De ber mig nästan aldrig utföra några handlingar längre. De vet att det är lönlöst, jag har upphört lyda dem. Men rösterna kan vara användbara. De kan berätta vad som döljer sig bakom den slöja som den rena dårskapen utgör. Då och då slingrar sig rösterna in bakom slöjan och hämtar värdefull information och återberättar för den som vågar lyssna. Det är farligt att lyssna. Jag hävdar inget annat. Röster som talar om de bäst bevarade mysterierna, som avslöjar innersta drömmar eller de värsta rädslorna. Det är kunskap som levereras förpackade i ett livsfarligt emballage. För den som är oförsiktig kan det leda till mental härdsmälta och psykiskt sammanbrott. Men för den som vidtar alla nödvändiga försiktighetsmått och har lärt sig behärska och kontrollera rösterna finns där en guldgruva av nyttiga och produktiva psykiska sjukdomar. Rena galenskapen.