Ursprungligen publicerat den 2 februari 2021
Ryska ockulta dignitärer av Heinz Fuhrter
Sanningen är min hemlighet
Förborgad
Jag sökte den på Hamburgs gator
Förbannad
Jag letade utmed Elbes strand och i Hamburgs hamn
Förtappad
Jag nosade runt Deichsstrasse och rotade runt i arvet efter Hansa
Förglömd
Jag vände ut och in på Speicherstadt och vandrade upp och ner utmed Köhlbrandbrücke
Fördömd
Utan resultat.
Hamburg är ett helveteshål, ett fasornas rövhål som för alltid kommer förfölja mig i mina drömmar.
Det finns inget av värde i Hamburg.
Förbenad
Avskräde stavas Hamburg
Förtretad
Jag återvände till Berlin.
Mitt modersmåls hem.
Du vackra betongsugga.
Du delade underbara stad.
Betong har aldrig varit vackrare
Försakad
Jag grävde efter verkligheten under lindarna
Förunderlig
Jag nosade runt Tiergarten.
Jag dök i Neue Partie utan att hitta minsta hallucination
Förtvivlad
Jag klättrade över den rivna muren. I öst stiger solen. I öst ligger sanningen. Full av förmåga Man kan inte komma längre österut än till Ryssland. Sibiriens pusta. Jag övade på min ryska och fann de rätta orden.
В загадочном кроется правда. Таинственное и непонятное – это правда
I det mystiska ligger sanningen. Det mystiska är sanningen.
Oförklarlig
Mästarna visste det. Dostojevskij och Bulgakov skrev om det. Mästaren och hans Margarita berättade för oss och jag följde den svarta katten i hatt. Jag träffade Raskolnikov och såg mig själv. Som att se i en spegel. Han berättade sanningen.
Förefallande
På Brandenburger Tor stod de. I en ring, i röda slängkappor.
Röd är blodets färg.
Röd är dödens färg.
Röd är mystikens färg.
Den ryska mystiken från gryningsljusets första strålar. I mitten av deras cirkel avtecknades ett hexagram. Ord på ryska som frammanade det onda
Förpinad
Sanningen är fördold även för mig.
Fördold.
Fördold.
Fördold.
Fördold.
Vad döljer ni för mig? Ryska är det språk som avslöjar sanningen. På ryska är även jag
illiterat.
Fördold.
Fördold.
Fördold.
Fördold.
Allt döljs för oss alla.
När äventyret tar sin början ankommer alla fyra rollpersoner till Rote Café som ligger på gatan Neue Wall ett stenkast från rådhusplatsen i Hamburg där karaktärerna för ett par dagar sedan träffade Magda Orlova på den stora galamiddagen.
Rote café har inte fått sitt namn av politiska skäl utan på grund av att hela den exklusiva inredningen går i rött. Möblerna är exklusiva i empirestil och stället andas dyr lyx.
Irene Adler visar sig vara en elegant dam i 60 års åldern. Hon har blonderat lockigt hår som på samma gång skvallrar om dålig smak och gott om pengar. Irene är djupt oroad för sin vän Magda och vart hon kan ha tagit vägen någonstans. Hon hade ringt Irene på kvällen efter galamiddagen och nämnt att hon hade träffat rollpersonerna och stämt träff med Irene dagen efter sedan inte dykt upp. Irene har försökt ringa henne men hon har inte gått att nå.
När Natascha nämner att hon såg Filip Kramer tillsammans med Magda på galamiddagen blir Irene ännu mer orolig. Kramer beskriver hon som en riktig djävul som misshandlade Magda fysiskt och psykiskt under fler år. Natascha som är den i spelgruppen som känner Magda bäst blir besviken och irriterad på samma gång eftersom hon känner att den här blonderade välgörenhetskvinnan vet mer om Magdas liv än hon gör.
Heinz som har suttit tyst hela tiden drabbas plötsligt av en insikt. Det var något med den där drömmen från det kalla klassrummet med de höga fönstren som då och då lystes upp utifrån.
Heinz sjunker in i sig själv en stund och ser en ung Magda Orlova som sitter bredvid honom på det kalla golvet. Heinz återvänder till verkligheten och känner samtidigt att det kliar något vansinnigt på hans ena överarm. När Heinz frågar Irene om Magdas mardrömmar reagerar hon med bestörtning och förvåning. Hon undrar vad Heinz vet om Magdas mardrömmar och berättar om Magdas historia om psykisk ohälsa och hennes perioder som intagen på klinker i Berlin och Frankfurt.
Gruppen får adressen till Magdas lägenhet på Lübeckerstrasse och Irene lämnar dem och säger samtidigt att hon omedelbart ska gå och ringa till polisen.
När gruppen lämnar Rote Café och går över Rådhusplatsen ser Dieter Prytz en mörk skåpbil med tonade rutor som verkar stå och spana på rollpersonerna.
Magdas lägenhet
Lägenheten på Lübeckerstrasse ligger i ett av stadens finare kvarter. M. Orlova har en lägenhet på tredje våningen. När rollpersonerna kommer upp till lägenheten och knackar på är det ingen som öppnar men det visar sig att dörren står öppen.
Redan när rollpersonerna kommer in i lägenheten i hallen (1) slås de av att antagligen är lägenheten tom. En tung doft av parfym ligger i hela lägenheten som dessutom är nedsläckt och mörklagd. På golvet i hellen ligger tidningar från Hamburger Morgenpost och Abendplatt samt ett antal brev som visar sig vara vidareförsända från Leibnitzstrasse i Berlin. Dieter Prytz och Rudi Geller läser tre brev och ett vykort:
På vykortet står det på ryska: ”Jag har sett HONOM/Pyotr” vykortet är skrivet med spretig nästan oläslig rysk handstil.
När gruppen går vidare i lägenheten hittar de följande:
- I köket (3) hittar de stora mängder micromatsförpackningar och stora mängder mer eller mindre ruttnade matrester.
- I badrummet (4) och toaletten (5) hittar man ett antal tomma förpackningar med Valium, Klozapin och Olanzapin och stora mängder förpackningar med flytande tvål.
- I Sovrummet (6) hittar de bara mängder av utslängda kläder och en säng om nyligen har använts.
- I vardagsrummet (7) hittar Heinz flera år av Slaviska förbundets tidning. Ett välfyllt barskåp med alkohol finns också här.
- I arbetsrummet (8) hittar de en tågtidtabell som är uppslagen på sidan med linjen mellan Hamburg och Berlin. På en telefonsvarare lyssnar de av fyra inspelade meddelanden:
- Hej det är Reidar Schönberg från Welt Zeitung här. Jag väntar fortfarande på artikeln om lobbygrupperna. Har du skickat den? Du kan väl ringa mig.
- Det är Filip här. Något hemskt håller på att hända. Ring mig så fort du kan.
- Hejsan det är Reidar här igen. Vi har satt upp artikeln i nästa nummer istället. Du kan väl ringa mig så fort du kan.
- Det är Filip igen, du måste ringa mig. Det är snart för sent!
I Magdas dator hittar Rudi bland annat adressen till Filip Kramer i Berlin och till Slaviska förbundet. Dessutom finns kontaktuppgifterna till de personer som har skrivit breven till Magda. I samband med att han öppnar datorn och läser adresserna känner han hur det börjar klia något alldeles enormt på hans bröstkorg och mage.
Heinz ringer upp Irene Adler för att rapportera vad de har hittat och de kommer överens om att de ska mötas hemma hos Irene på Hauptbahnstrasse så fort som möjligt.
Precis när de ska gå slås Dieter av att det var något underligt med klädkammaren (2). När han går igenom en av lådorna där inne hittar Dieter en gedigen samling av Magdas gamla antecknings- och dagböcker. Dagböckerna sträcker sig kronologiskt tillbaka till tidigt 60-tal och kommer att ta ett bra tag att gå igenom ordentligt. När Dieter har tagit fram dagböckerna börjar en fruktansvärd klåda att sprida sig över hans underarm. När han tittar på den inser han att det inte bara kliar utan att det är något som rör sig under hans hud.
Hemma hos Irene Adler
Irene Adler bor på en ännu mer finare adress än Magda. Huset är ett gammalt sekelskifteshus som har klarat sig undan bombningarna under kriget. I Adler har en våning på fjärde våningen. När karaktärerna kommer upp till våningen ser de att dörrens står vidöppen och att mattan i hallen är in oordning.
Dieter går in i lägenheten med sinnena på helspänn. I ett kombinerat bibliotek och arbetsrum hittar han ett omkullvräkt skrivbord och en sko som Natascha identifierar som en av dem som Irene bar när de sågs på cafét för bara en stund sedan. Natascha springer ner till ett café på gatan och får höra att en skåpbil precis kört därifrån i en väldig fart.
Allt tyder på att Irene blivit bortförd och att spåren efter Magda tycks leda till Berlin.
Här lämnar vi våra hjältar för denna gång.
No responses yet