---

CHOCK BEREDSKAPSTID – SCENARIO 3 JUL I STOCKHOLM 1939 (DEL 6 )

Ursprungligen publicerat den 23 september 2021

Lördagen den 18 september hade vi vår tionde spelträff i vår egenskrivna kampanj till Chock Beredskapstid. Vi håller på att avrundar en detektivhistoria som utspelar sig i Stockholm den kalla vintern 1939.

Våra hjältar har precis med nöd och näppe undkommit en skottlossning vid Skeppsholmskyrkan och flytt över isen till Gamla stan. De ligger nu och pustar i snön på Skeppsholmskajen. Clarence Bjerken som blev av med sin rock i samband med händelserna på Skeppsholmen är kraftigt nedkyld och Hastfer och AB inser att han snabbt måste komma inomhus om han inte ska drabbas av förfrysningsskador.

På håll ser de Hotell Reisen och de bestämmer sig för att släpa den nedkylde Bjerken dit. Han är oerhört tacksam och uttrycker också hur nära han och hans överordnad är nu. Väl på hotellet får de plats vid en brasa och får varsin konjak och livet börjar sakteligen återvända. I brasans sken börjar de tre pussla ihop de märkliga ledtrådarna.

De har ett ockult sällskap benämnt ”Syskonskapet” som de har spårat bakåt i tiden till åtminstone 1100-talet. Sällskapets märkliga symbol har dykt upp lite här och var under gruppens resor och utforskningar. Tydligen verkar sällskapet ha kontakter och försänkningar högt upp i samhället.

De har en mystisk lins av yppersta kvalitet som tycks vara det enda spåret efter det märkliga utrikesrådet Ludvig van Boren. 

De ha en märkligt storväxt man som uppenbarligen har något ont emot rollpersonerna eftersom han uppenbarligen låste in dem i en krypta under en kyrka och försökte innebränna dem där.

De har också ledtråden från sarkofagen i Skeppsholmskyrkan med vapenskölden med de tre blommorna. Carl-Henric identifierar den som släkten von Rosen med säte i Sörmland och Uppland. Släkten är också känd för att finansiera ett antal nazistiska tidningar i Sverige.

Mitt som de sitter här kommer de på att det är söndag och att de förväntas både gå till jobbet imorgon men också att de förväntas medverka på försvarsstabens årliga julfest imorgon. De bestämmer sig för att trots allt gå till jobbet som vanligt och eventuellt ta reda på något om sina eventuella förföljare.

Innan han går till sängs så tar AB tillfället i akt att prata lite extra med hotellets receptionist Mirjam vilket resulterar i att hon följer med honom till hansa rum och tillbringar natten där. När Hastfer kommer för att väcka AB på morgonen så ser han hur hon lite generat smiter iväg.

Försvarsstaben och julfesten

Gruppen beger sig på morgonen måndagen den 16 december till sin arbetsplats på Försvarsstaben. AB som ägnar dagen åt att hålla utkik har under hela dagen en obehaglig känsla av att han är iakttagen. 

Vid något tillfälle under dagen så stöter han emot något med knät som sitter under hans skrivbord. Han tar fram det och ser att det är en underlig liten halv glaskula. När han tittar i den så ser han att det ser ut att vara någon slags mjölkvit rök inuti glaskulan som snabbt försvinner. Han stoppar den i fickan tills vidare.

Hastfer och Bjerkén hör plötsligt hur en grupp personer (lite halvfalskt) börjar stämma upp i den ryska  nationalsången. När de tittar ut i korridoren ser de att en grupp, lätt påstrukna, sångare närmar sig. Gruppen leds av en man som är utklädd till Stalin i uniform och med sin ikoniska mustasch. Han skjuter en serveringsvagn framför sig och delar ut synnerligen spetsad glögg till alla anställda.

Under själva julfesten håller Överbefälhavare Olof Thörnell ett tal som där han riktar viss kritik mot regeringen som han anser inte gjort tillräckligt för att skydda de finska bröderna och systrarna. Han är tydlig i att han ser Tyskland som en allierad och Sovjetunionen som det största hotet mot Sverige.

Det är tydligt för gruppen att den svenska försvarsledningen här på Försvarsstaben är delad i ett tysk- och ett väst-/ östvänligt läger något som lägger sordin på stämningen, Under själva julmiddagen nås de av rykten om hemskheterna som har drabbat Finland:

”Jag har en kusin va som bor i Lahti. Och en liten by som heter Myyenpäjvi mitt ute i ingenting där bombade kommunisterna hela byn med brandbomber 155 kvinnor och barn grillades till döds.”

De här också en ung löjtnant som spyr galla över den relativt nytillträdde utrikesministern yrkesdiplomaten Christian Günther:”Den förbannade fege Günter! Sandler ville i alla fall hjälpa finnarna men den där isterbuken vill mest smörja kråset på operakällaren!”, ”De hoppas väl att Finland ska bli så förstört att de ska kunna ta tillbaka det sen”.

Eftersom julfesten helt enkelt inte känns så tilltalande bestämmer sig gruppen för att lämna tillställningen och gå någon annanstans. AB, som har sina ytterkläder i en annan garderob, går för att hämta dem. Plötsligt känner han att någon knackar honom på ryggen. När han vänder sig om ser han en underlig liten man som står bakom honom med ett brev i handen.

– Brev till herrn säger han, överlämnar brevet och försvinner sedan i folksamlingen. Brevet hamnar dock i en innerficka när gruppen beger sig till stamlokuset Oscarshof. 

Oscarshof

Väl på Oscarshof slår sig sällskapet ner vid sitt stambord och beställer in SOS med snaps och öl och fortsätter att fundera på vad som egentligen har hänt.

AB tar fram den märkliga glaskulan som satt under hans skrivbord och Clarence studerar den noggrant. På samma sätt som linsen som de hittade på Arvfurstens palats så är den här linsen av extremt god kvalitet. Clarence får en ingivelse och ber om att få låna ett avskilt rum. Gruppen får nyckeln till vinkällaren och väl där nere belyser Clarence linsen med en stark ficklampa i hopp om att den ska avslöja något. 

När Clarence fokuserar på linsen får han en vision i huvudet eller om han ser den i linsen han vet inte riktigt. Det han ser är en pojke i tioårsåldern som ligger på en madrass i en bur. På sig har han en skotskrutig keps. Buren verkar stå i ett rum med murade stenväggar. Det hela är över på ett par sekunder. 

När Clarence berättar om sin vision så kommer AB på brevet i kavajfickan. Han sliter upp det och ser att det föreställer en bild på hans systerson Bertil som ligger på en madrass i en bur. På baksidan har någon skrivit; ”Sluta gräva i våra affärer”. AB stirrar på bilden i ett par sekunder innan han rusar upp i restaurangen igen och får fatt i en telefon. 

AB ringer sin syster Helena Olivencrona som svarar lite sömndrucken. AB frågar om Bertil och får Helena att gå och titta efter honom. Plötsligt hörs ett illtjut från andra sidan luren och AB :s mod sjunker. Helena är skärrad och skriker och gråter om vart annat. Hon beskyller AB för sin sons försvinnande och hotar att hon ska skicka polisen på honom. AB lovar att han ska se till att pojken kommer tryggt tillbaka hem igen.

Biljakten

Plötsligt ser Carl-Henric den mystiske lille mannen som AB träffade på på julfesten som tittar in genom fönstret. De får ögonkontakt och den lille mannen flinar och försvinner från fönstret varpå en bil startar ute på gatan. Både Hastfer och Bjerkén springer ut och ser bilen försvinna bort mot gatan. Snabbt lånar de Oscarshofs paketlastbil och får med sig en flaska konjak från Stikkan.

Sen börjar gruppen, med Bjerkén vid ratten, jaga och leta efter bilen (som Carl-Henric identifierar som samma bil som han såg igår på Skeppsholmen), på Östermalm. I samband med att Bjerkén tar en kurva för snävt och slår huvudet i ratten håller Carl-Henric på att ramla ur bilen. Precis då får han syn på bilen bakom sig och gruppen kan förfölja den ut via Roslagstull. Bilarna passerar Veterinärhögskolan i Kräftriket och Kungliga vetenskapsakademin på sin färd norrut.

Efter en stund är man ute på landsvägen som går i riktning mot Uppsala men bilen är inte på väg dit utan fortsätter norrut i Riktning mot Tierp och svänger efter ett par mil av i riktning mot Örbyhus och stannar så småningom utanför slottet.

Örbyhus slott

Bilen har stannat utanför släkten von Rosens ena gods. Det är sent på kvällen och det lyser endast i fönstren längst ner till vänster på bilden.

Gruppen går in i det tysta och nedsläckta slottet och beger sig först till det rum som de från utsidan såg att det lyste i. Väl där inne drabbas av AB av panik. För det rum han kliver in i är det rum som Ludvig van Boren tog emot honom i på Arvfurstens palats, rummet som sedan försvann. Det sista som sker är att Carl-Henric Hastfer hittar ett antal föremål som tillhör rollpersonerna som ligger på skrivbordet; en slipsnål i guld som tillhör honom själv, en brevkniv med pärlemorinläggningar som tillhör Clarence och en reservoarpenna som tillhör AB.

Nästa gång kommer avslutningen på detta märkliga långa äventyr som vi började spela för ett år sedan.